SVERIGE - Svenske innlegg:

NYHETER | SÖRMLAND     Kilde>: http://www.ekuriren.se/  TISDAG 14 DECEMBER 2004 "De första svenska ord min kusin lärde sig var Zigenare Ut! Zigenare Ut!" - Jag vill bara att mina barn ska få en chans. Att de ska få växa upp i ett bra samhälle. Därför har jag bestämt mig för att anmäla allting som är fel. Men jag trodde aldrig att det skulle gå så här långt. De flesta romer säger att det inte är någon idé att anmäla. Det händer oftast inget. Det säger Susanna, den kvinna som i april i år tillsammans med sin man och sitt barn besökte Hotell Statt i Eskilstuna för att bada och basta. Då kunde hon aldrig drömma om att det som hände där skulle resultera i att Diskrimineringsombudsmannen mer än ett halvår senare skulle dra Hotell Statt inför domstol. Målet: att pröva den nya diskrimineringslagen som trädde i kraft den 1 juli 2003. Har delvis erkänt - Jag tycker det är tråkigt att det gått så här långt. Särskilt som de delvis har erkänt att de har gjort fel, säger Susanna. För att skydda sina barn och sin familj ber hon om att endast få stå med sitt förnamn i tidningen. Av samma skäl vill hon inte heller inte att det står i vilken ort hon bor just nu. I Eskilstuna var hon för att besöka sin mamma. Susanna tar uppståndelsen kring det som hänt med ro. Hon poängterar att det inte är hon själv eller hennes familj som har drivit fallet, utan DO. Susanna anmälde att hon och familjen kände sig diskriminerade när de besökte Hotell Statt. Men sedan är det DO som skött allting, säger hon. Det är också DO som bestämt summan på det skadestånd man krävt, inte familjen. Det händer nämligen att Susanna eller hennes familj får gliringar om att de är ute efter att tjäna pengar. - Jag har inte ens velat veta några siffror. Jag har mest tänkt att det blir som det blir, DO får ta hand om allt, säger Susanna. Har gått för långt Hon kan förstå att båda parterna vill ha en slags praxis för att testa den nya lagen. Sam- tidigt tycker hon att det är tråkigt att det behövde gå så långt. - Vinner vi blir det ju ännu högre kostnader för Statt, säger hon. Blir man ofta annorlunda behandlad bara för att man är rom? - Ja det blir man. Det finns mycket dold diskriminering också. Sådant som man aldrig säger rakt ut, säger Susanna. Hon ger exempel på när hon är och handlar och hur butiks-ägarna smyger efter och kikar på henne och barnen. - Klart jag blir irriterad. Men vad ska jag göra åt det? Jag tänker hela tiden på att hålla mig i mittgången så att de kan hålla koll på mig. Kämpar för barnen Susanna säger ändå att hon kan förstå att vissa affärsägare är misstänksamma. - Jag är inte helt omöjlig. Om de haft problem tidigare är det klart att man kan förstå. Vi vill ju inte att de ska gå i konkurs vi heller. Det är för de romska barnen Susanna kämpar. Hon vill inte att det ska gå för det uppväxande släktet som det gick för hennes norrländska kusin. - De första svenska ord min kusin lärde sig var Zigenare Ut! Zigenare Ut! Ingar Frostberg ingar.frostberg @ ekuriren.se 016-156162

Tattare eller resande - tänk på vad du säger!

Jag sitter här och tänker lite på mig och mitt folk.Många vet inte ens om att vi finns! För många är vi begränsade till en svordom,ett skällsord -tattare, tattarjävel.Andra säger att vi fanns förr men inte nu längre! Vadå,jag lever ju!

Svenskarna kan vara ganska trångsynta och de verkar ha det svårt med att tänka självständigt också. Faktum är att jag tillhör resandefolket. Vår bakgrund är omtvistad, och ännu ej färdigutredd,men vi blev för bara några år sedan erkända av svenska kyrkan och regeringen som den etniska minoritet vi är. Det blev även en ursäkt ifrån ovan nämnda parter på grund av all förföljelse, allt förtryck och all hets vi utsatts för.Inte bara judar fördes till koncentrationsläger,även många från mitt folk gick samma öde till mötes. I Tyskland med flera länder ,självklart,men även så nära som i Norge på en plats kallad Svanviken,dit mängder av familjer tvingades för att arbeta. De var fångar (fast de inte hade gjort något brottsligt) och fick aldrig avvika därifrån. Då blev de hårt straffade och det värsta straffet var att de blev fråntagna sina barn! Jag skulle kunna berätta i timmar om rädsla för myndigheter, tvångssteriliseringar med mera, men det ger denna insändare inte utrymme för.

Det känns i alla fall märkligt att tillhöra ett folk som inte ens existerar i mångas ögon. Hade man tex. varit same hade man åtminstone kommit en bit på väg..Skulle vara intressant att höra om fler har liknande åsikter och erfarenheter. Själv vet jag inte allt,är bara en ganska ung resandeflicka som vill hjälpa mitt folk så gott det går och hoppas på ett erkännande som INTE glöms bort inom en vecka igen (Det var dåligt av den svenska staten!)

Vill någon i detta landet veta lite mer om mig och mitt folk så rekommenderar jag boken "Resandefolket- från tattare till traveller" av Bo Hazell. Vår kamp har just börjat!

 Ja det där var min första insändare som publicerades den andra augusti i min lokala tidning.(samma som du läste min nya insändare i.) Självfallet får du använda dessa insändare på din/er hemsida om du tycker att det är något att skriva om..Har inte så många att diskutera om mitt ursprung med.Det är fortfarande omgärdat med skam eller hemlighetsmakeri och inte ens min familj pratar så mycket om detta.Vet ej om alla fakta jag sprider i insändarna är hundraprocentiga men jag hoppas ni förstår mig ungefär..Hör av dig om du undrar något! Angel

Innlegg / Kommentar til artiklene kan sendes til: sverige@irmas.info

Tilbake til Hovedsiden.